Jag blir ofta förundrad över människor som bara gnäller och klagar på allt hela tiden, varje dag, år ut och år in. Jag skulle bara vilja slänga en hink med vatten över dom och ropa “VAKNA”!!!!

Det är ju DITT liv! Gör nåt åt det istället! Eller tror dom att någon ska komma med ett trollspö och svinga lite så blir allt “bra”? Nog för att jag tror på magi men inte vad som helst…

Eller blir det ens bra någongång för dessa människor?

Jag har så svårt att förstå att man inte tar tag i det som är fel och gnager en. Att man inte ser själv att något måste göras. 

Jag förstår också att det inte är så bara att få denna insikt. Jag förstår att man måste jobba mycket med sig själv för att inse vem man själv är och vad man egentligen vill här i livet. Det kanske är det! Att dom inte vet vad dom vill, vart dom är på väg och tills dom hittat rätt så irrar dom runt och irriterar sig på att det inte blir som dom egentligen vill, det dom egentligen önskar, innerst inne. 

  
Hur vet man då när man hittat rätt? Hur vet man att man är på rätt väg? För mig har ett lugn infunnit sig. Ett otroligt lugn. Ett “inget-kan-få-mig-ur-balans-lugn”.   Det känns som att jag vet att jag är där jag ska. Jag gör så gott jag kan utifrån min egen bästa förmåga för att alla runt mig, inklusive mig själv, ska må bra. Jag ser till att göra saker som får MIG att må bra, som får MIG på gott humör. Jag struntar i andras åsikter om mig, det är deras bekymmer, inte mina. Jag förstår att det inte är lätt men…

Jag hoppas innerligt att alla någongång kommer till det stället, till den insikten och får möjligheten att känna den känslan. 

  
Namaste <3